Den riktigt kalla vintern inföll i år i början av januari, med -41,7 grader som lägsta temperatur i Muonio. En vecka in i februari smällde kölden också till, men sammantaget var vintern mild, genomsnittligt i Finland 2–3 grader varmare än det trettioårsmedeltal (1981–2010) som används som referens.
Vintern var också generellt snöfattig, utom i norra Lappland, där Kilpisjärvi under december-februari fick hela 243 mm nederbörd, vilket motsvarar 2,4 meter snö. Ännu den 1 juni fanns i den så kallade Lapska armen närmare en halv meter snö. Kjulo (Köyliö) hade minst vinternederbörd, 34 mm.
Även mars blev varm, 1–3 grader över referensvärdet, med 17,4 grader som topptemperatur, uppmätt i Jomala på Åland. Sedan blev april och maj 2–3 grader kallare än referensvärdet, den högsta apriltemperaturen, 14,4 grader i Hattula, nådde alltså inte ens den högsta marstemperaturen.
Valborg och 1 maj firades på många håll i snöns tecken, särskilt kall blev maj månad i Norra Österbotten och Kainuu, kallast sedan 1968. Kortvarig värme nådde södra Finland den 19 maj, då Evois nära Tavastehus uppmätte 27 grader.
Våren blev även nederbördsfattig, och bara 239 jordblixtar registrerades.
Globalt var medeltemperaturen för månaderna januari-april enligt satellitmätningarna på nivån 0,2-0,4 grader över referensvärdet för 1981–2010, att jämföra med 0,9 grader under den topp i fjol som relateras till en mycket hög El Niño-nivå.
El Niño (som höjer jordens temperatur) och La Niña (som sänker temperaturen) är ett återkommande väderfenomen över Indiska Oceanen och Stilla havet, men har ingen tydlig regelbundenhet. Efter att nätt och jämnt ha nått La Niña-läge i höstas, har kurvan under våren åter snuddat vid El Niño-läge.
Under vintern var den arktiska havsisen tidvis ytmässigt på lägre nivå än man uppmätt under satellitmätningarnas tid (sedan 1979), men den 1 juni var isnivån åter nära det normala, 12,1 miljoner kvadratkilometer is jämfört med referensvärdet 12,6 miljoner för åren 1981–2010, enligt NSIDC (National Snow & Ice Data Center).
