Klotillustrationerna har gjorts av professorn i fysisk geografi Ole Humlum på basis av dataleverantören GISS. Kloten visar månadens medelavvikelse från medeltalet 2007–2016.

Regnigt år

År 2017 var regnigare än vanligt i Finland, särskilt i landets södra och östra del, med Noux i Esbo som den blötaste orten, 944,7 millimeter nederbörd. Även den torraste orten, Kirkonkylä observationsstation i Pello, noterade så mycket som 435,1 millimeter nederbörd.

Medeltemperaturen var i stora delar av landet 0,5–1 grad högre än jämförelsevärdet (åren 1981–2010), men varierade rejält mellan nivån drygt +6 grader på sydvästkusten till ungefär –1,5 grader i Lapska armen. Årets lägsta temperatur –41,7 grader noterades den 5 januari i Muonio och årets högsta temperatur 27,6 grader i Utsjoki den 28 juli. Senast en så låg högstatemperatur för ett år uppmättes var 1976.

I början av hösten sken solen betydligt mindre än vanligt på grund av molnighet och dimma. Med andra delen av oktober kom kylan, och i slutet av månaden hade den första snön fallit i en stor del av landet.

Under höstens gång omväxlande smälte och tillväxte snötäcket sedan i söder och väst, medan landets mellersta och norra del fick se snön stanna kvar, så att snötäcket i slutet av december på stora områden var tjockare än vanligt.

December var varm enligt jämförelsevärdet, utom i nordligaste Lappland, där den lägsta månadstemperaturen, –33,5 grader i Väylä i Enare, uppmättes den 7 december. Samma dag uppmättes månadens högsta temperatur +7,2 grader i Kökar.

Isvintern 2017–2018 verkar enligt situationen i slutet av januari bli den femte milda i följd. Lika många milda isvintrar i rad har Finland inte sett sedan 1930-talet, enligt Meteorologiska institutets isexpert Jouni Vainio.

Globalt sjönk temperaturen som förväntat från 2016 till 2017 i takt med att fenomenet El Niño över Stilla oceanen avklingade från en rekordhög nivå 2015–2016. I januari 2018 råder en svag La Niña, vilket enligt skolboken följs av sjunkande temperatur globalt.

Intressant är att solaktiviteten, med antalet solfläckar som en måttstock, är på sin lägsta nivå sedan 1800-talet. Även detta antas över tid vara en sak som driver temperaturen nedåt, angående storleksordningen är osäkerheten dock stor.