Först skulle norska Statkraft – som namnet säger ägt av norska staten – bygga storskalig vindkraft i Norge. Sedan skulle man inte, på grund av bristande lönsamhet. Plötsligt skulle man igen, och det i form av Europas största landbaserade vindkraftsprojekt, Fosen, i kustområdet utanför Trondheim.
289 vindmöllor med 1 000 megawatt installerad effekt ska uppföras 2016–2020. Genom gynnsamma vindförhållanden räknar man med en elproduktion på 3,4 TWh per år.
Den stora frågan är hur Statkrafts kalkyl ser ut, då el kan handlas på nivån 20 euro/MWh ända fram till 2020, medan priset för elcertifikaten i vår varit rekordlåga 16 euro/MWh. Sammanräknat räcker inte det för lönsamhet.
Samtidigt kan antagandet göras att elpriset efter 2020 stiger, som följd av att kärnkraft stängs ner och nya transmissionskablar är på gång från Norge söderut i Europa, där reglerbar vattenkraftsel betingar ett högre pris än på hemmaplan.
En spekulation är också att andra vindkraftsprojektörer lägger ner sina byggplaner just för att Statkraft satsar, vilket kan förmodas driva upp certifikatpriserna.
Eftersom elmarknaden är nordisk, har Fosenprojektet betydelse också för Finland. Mer tillkommande el pressar ner elpriset. Men då vindkraft producerar el slumpmässigt, och inte utgående från när den behövs, är Fosen ingen lösning på Finlands effektunderskott.
