Året 2016 var i Finland vädermässigt omväxlande med en mycket kall inledning, en mestadels varm vår, en sommar utan extremer, en kall november och varm december. Temperaturavvikelsen i landets södra delar var knappt en grad varmare och i Lappland knappt två grader varmare än jämförelsevärdet (perioden 1981–2010).
Som helhet var nederbörden nära normalnivån, men lägre än vanligt i landets sydvästra del och högre i västra Lappland med Torppi i Torneå i topp med 847,6 millimeter.
Vädret i januari 2017 har för Skandinavien och Finland präglats av en tunga av varmluft in från Nordatlanten, medan en stor del av övriga Europa haft sibirisk kyla, med minusgrader och snö långt ner i Afrika.
2016 har i media lyfts fram som det globalt varmaste året i modern tid. Enligt den satellitmätta atmosfärtemperaturen (som mäts av UAH och RSS), var 1998 och 2016 temperaturmässigt likvärdiga (skillnaden 0,02 grader är för liten för att skillnaden ska vara signifikant).
Den oförklarade frågan är varför de satellitmätta och landbaserade temperaturserierna sedan 2003 börjat divergera allt mer, så att de senare nu visar mer än en tiondels grad mer än de förra. Problemet blir synligt i temperaturkloten för november och december (se upptill), där den interpolerade marktemperaturen över den 80:e breddgraden (den konstiga cirkeln) sannolikt visar för höga värden (mätstationer finns inte så långt norrut).
Om 1998 och 2016 kan påpekas att de var extrema El Niño-år, vilket markant drev upp temperaturen globalt. Enligt RSS har temperaturen tio månader efter toppnivån 2016 fallit snabbare än man någonsin förr uppmätt.
En annan medienyhet, att temperaturen över Nordpolen vid enstaka tillfällen varit 20 grader över genomsnittet (–15 i stället för –35 grader), kan vägas mot att andra delar i världen (Sibirien, Nordamerika) periodvis varit 20 grader kallare än vanligt, och att snömängden över Grönland efter sommaren vuxit snabbare än någonsin sedan mätningar inleddes.
