2015 var det varmaste år som Meteorologiska institutet uppmätt i Finland. Värmetoppar (jämfört med medeltemperaturen) inföll i februari-mars och november-december. I juni-juli var det klart kallare än genomsnittligt.
Länge såg året ut att få ovanligt få stormdagar, men elva stormdagar i november och december drog upp siffran till medelnivån 21 dagar.
Nytt årsnederbördsrekord för Finland, 1242 millimeter, noterades i Puolanka. I genomsnitt var året något mer regnigt än vanligt.
Globalt drevs temperaturen mot slutet av året uppåt allt mer av den pågående El Niño – ett återkommenade väderfenomen baserat på uppvärmning och avkylning av vattnet över ett bälte runt ekvatorn i Stilla havet.
Globalt blev 2015 det varmaste året i modern tid – eller det tredjevarmaste året. Det beror på vilka temperaturserier man väljer. Enligt de två satellitmätta serierna (RSS, UAH) var 1998 och 2010 de varmaste åren. Enligt serierna HADCRUT, GISS och NCDC var 2015 varmast.
De allt större skillnaderna mellan mätserierna innebär ett växande trovärdighetsproblem. Detta ökar ytterligare genom att särskilt serierna GISS och NCDC om och om igen justerar temperaturerna retroaktivt långt tillbaka i tiden. Med det förändras hela tiden också de historiska referensvärdena.
Enbart sedan 2010 har GISS ändrat de historiska temperaturerna 35 gånger. Som effekt har till exempel året 1910 blivit 0,25 grader kallare jämfört med året 2000 (skillnaden har på fem år ökat från 0,45 grader till 0,7 grader).
De här ”administrativa” ingreppen innebär ett tillskott i temperaturökningen för 1900-talet med 56 procent, konstaterar professor Ole Humlum, som registrerat temperaturjusteringarna sedan 2008.
Det är förståeligt, enligt Humlum, om man i något fall kan behöva justera gamla temperaturdata, om man i efterhand upptäckt en felkälla. Men han förstår inte att detta görs hundra år bakåt i tiden och inte heller varför justeringarna bara går åt ett håll.
